B E A T R I C E

Förlåt mig, förlåt för att jag underskattade dig. När jag sitter och tänker tillbaka på tiden du fanns i livet kändes det som att du alltid fanns där, men jag tog bara dig förgivet.
  Jag hatar mig själv varje dag för det, jag hatar att du fortfarande skämde bort mig med alla möjliga prylar. Vad gjorde jag för att förtjäna det?
När jag grubblar tänker jag alltid, om du varit här hade allting varit så mycket lättare.
Jag minns den dagen pappa ringde och sa att du hade gått bort, jag bara föll ner på golvet skrikande, gråtande… Försökte dölja sanningen.
En liten bit av mitt slets bort, pågrund av en jävla sjukdom som just du fick...
Men nu behöver du inte ha ont mer, du slipper all smärta som dränkte dig.
Jag vet att du finns kvar hos mig för alltid, men jag saknar dig.

”Jag ska åka cabben på min student, just din.  <3 ”