Jag känner att jag behöver skriva av mig lite. Lite för mitt eget bästa.

Just nu känns det som jag är påväg att hitta mitt nya jag, och mitt nya liv och allt som tillkommer.. men det jobbiga är det som försvinner eller redan har försvinnit. Jag känner mig så jävla feg och är osäker på saker jag är stensäker på. fan 

Förlåt för ett värdelöst uppdaterande, men alla ska få sin bit av kakan och mitt liv är här och nu. Måste hänga med i svängarna. just nu kan jag faktiskt erkänna att de rinner salta tårar på min kind

Visst snackar jag massa skit inatt, menmen, ge och ta right?
Jag finns för er, hoppas ni finns för mig.

här får ni en oldpic från mina bästa år, go emo!!


nu tänker jag dränka mina sorger i thåström