B E A T R I C E

jag begär ingenting, men jag vill ha allt

brister

Kategori: Grubblande

Att tala i klicheér, att försöka uttrycka sig i ord för att få en människa
att förstå ens känsla eller tycke. Känslan av att inte räcka till, att ständigt
behöva vara något mer. Eller kanske bara en ren känsla av idioti, en känsla
som får en att må bättre när man faller i den svackan. Metaforer tycks bli till
verklighet då dem egentligen bara bör vara ett bildligt uttryck. 

Känslan av att vara otillräcklig, inte räcka till men ändå aldrig fösöka sluta vara allt.
Motsatsen till otillräcklig, "perfekt".. Men hur kan man tråna efter något sådant?
Vill människor vara med en, om man är perfekt, om man alltid säger de rätta sakerna?
Perfekt, inga konfilkter.. inga diskutioner inget socialiserande inga känslor...

Jag tror att det som är våra brister, våra små klicheér och känslan av att inte räcka
till är de som gör oss till de perfekta människorna.
Ständigt trånar vi efter fel sak, istället för det som är viktig, istället för att hela tiden 
försöka rätta till våra brister, bör vi göra dem till vår bästa vän.. Dina brister
har övertaget och utan dina brister vore du en annan person, en annan människa.

Våra brister gör oss perfekta.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: